Tree crown horizons, aesthetics and forest ecology – how can we reach out to describe their interconnected values?
Att avbilda och förklara ett någorlunda välmående naturligt skogslandskap med betydelsefulla ekosystem och livsmiljöer, hur gör man det? Och så att det håller i en samhällsargumentation där ”värden” prövas …
Härförleden förfäktades den frågan extra mycket på grund av en massa exploateringar. Då väcktes en gammal djupt sittande kunskap till liv. Nya vyer behövdes! Tree horizons…
No 1. The sun is setting over midth Swedish lake landscape. Cold.
No 2. Sun balances above forest horizon. Cold winter.
No 3. Even colder winter. A kelo proves its strength above the pine youngsters.
No 4. White dry snow, all over. As cotton, but not.
Under uppväxtåren hade flera av oss ett antal träd som vi regelbundet ålade upp i för att bedriva olika verksamheter som barn gör i träd: Sitta och knåpa med något i lugn och ro, spana, titta och uppleva världen på ett nytt spännande sätt. Mer eller mindre ointaglig av de vuxna och deras galna påhitt. Att få använda och utveckla sin fysik och motorik gick av bara farten och vi mådde väldigt bra av det! Det var då det. Idag kan man undra över hur många som har, eller får med sig, minnen av trädklättring? En trygg relation till skogen som bl.a. innebar att träd synades, bedömdes och valdes utifrån barnets klätterparametrar (vilka i vuxenspråk möjligen kan översättas till); grenvarv (kronhöjd, vitalitet), hållfasthet (man lärde sig att bedöma det), gömsle (täthet blad- eller barrmassa), strategisk placering, höjd och utsikt (dominant) och estetik. Verkade trädet överhuvudtaget lockande att klättra upp i? Det är troligt att en sådan uppväxt ökar möjligheterna till förståelse för naturen och skogen och dess värde. Frihet och glädje, man kände syret och luften däruppe, dofterna. Träden blev våra trogna vänner.
No 5. Autumn, birch, aspen, yellow.
No 6. High up, shaky and all green.
Som vuxen och utbildad akademiker är det (genom ett ödmjukt försök i och med denna artikel) relevant att ställa sig frågan om vi förstår vad som händer däruppe i trädkronorna egentligen? För vi människors synsätt på träd är ofta markbaserat och markdrivet! Vi vill veta vad vi kan få ut av enskilda träd när vi gör diverse flyginventeringar, till exempel grundyta, diameter, kubikmeter skog. Parametrar viktiga för skogsindustrin och därmed en ekosystemtjänst.
Men tillbaka till trädtopparnas ekologi! Här följer några nyckelord på övergripande system (utifrån artikelförfattarens begränsade kunskap) som vart och ett kan utvecklas och diskuteras djupare (gärna i termer av kemi, fysik och biologi) än ”kubikmeter skog”: Ljusabsorption och fotosyntes, blomning, fröspridning, luftfiltrering, adsorption, transpiration, form (växtanpassning till ljus, temperatur, vind, markgeografiskt läge), feromoner….
No 7. Silver pine wooden cabins, a kelo trunk.
No 8. Fruit body of Phellinus pini, revealed high up, here expected.
No 9. About 5 meter above ground. A woodpecker cone seed extraction tool in a kelo trunk.
Med denna lilla text i åtanke överlämnar jag till eventuell läsare att beskåda bilderna i denna artikel (de flesta mer eller mindre ingående i exploateringsplaner, tyvärr). Alla bilderna togs med syfte att beskriva trädtoppsekologi och en skogshorisont som stipulerar en värdefull och vacker helhet. Till glädje för oss människor. Eller åtminstone borde vara det. Framför allt i jämförelse med exempelvis etablerandet av bilkyrkogårdar till följd av gigantisk överproduktion (eller rättare sagt alltför långsamtgående utfasning), stora mer eller mindre vedervärdiga kartonger till lagerbyggnader som överallt tar skogs- och naturlandskap i besittning, där det en gång var en grön kil. Den stående och variationsrika skogen. När ska samhället förstå dess rätta värde? Och när beslutsfattare godkänner exploateringar, vilken ekologisk kompensation markeras? Nähe, inte det. Krav på estetik i det som ersätter då? Nähe, inte det heller.
Så det här företaget försöker kämpa vidare med hållbarhetsfrågor där ekologi lyfts fram. Helt enkelt därför att vi lever tack vare en fungerande sådan.
No 10. Maple leaves, which other tree can better visualize the photosynthesis here in Scandinavia?
No 11. Pinus sylvestris with an efficient tree climbing obstacle.
No 12. About 25 meter above ground. Spring sprouts of Norway spruce.
No 13. About 20 meter above ground. Spring winter.
No 14. About 20 meter above ground. Siskin arriving.
No 15. About 20 meter above ground. Sharing tree top with a baffled Siskin, ”what are you doing here, really?” Good question, my friend!
____________________________
All photos taken by H.B.
Prolog
Hur kan man som beslutsfattare utan prut radera ovanstående för en fyrkantig grå lagerbyggnad och liknande moderna samhälleliga ”skönheter”? Svårbegripligt. Faktiskt så till den grad att även föreningen Skogen äntligen vågar vidröra frågan – förvisso angående Stadens träd. Tiden för ekologisk kompensation är kommen! Men när det begreppet börjar landa hos uttolkarna kommer det väl att heta att ”när lagerbyggnaden har tjänat ut så återställer vi marken”. Mm jäpp. Sure. Jordens överbefolkning kommer att förpesta vår tillvaro fullständigt om inte detta problem börjar benämnas på allvar, liksom att hållbara beslut även i dessa avseenden fattas. Men beslutsfattare gör tvärtom: uppvisar sedan länge överväldigande skeenden på att förstöra landet. Att dess hälsoskapande, långsiktiga naturrikedomar är en del i denna förstörelse, ”utveckling”, är bara konsekvensmässigt. Stålarna måste in, fort. ”Öka trycket”…
(Det är ovanligt att undertecknad målar med dessa avslutande mer politiskt laddade ord, kanske beskriver det den prekära situationen i Sverige sedan alltför länge, decennier! 2018 är valår! Eller mer zoologiskt korrekt benämnt: 2018 är elefantår!).