När tjällossning inträffar tidigt under vintern och samtidigt med varma vindar, avdunstar såväl snö som markfukt snabbt. En sådan period åtföljd av en period av kyla (minusgrader) innebär en variant av frystorkning i skog och mark. En slags intensiv vårtorka inträffar innan våren ens har kommit igång och en ev. egentlig vårtorka. Kommer inte ny nederbörd innan våren så är alltså markerna torra när våren inträder. Växtligheten på våra breddgrader har viss inbyggd tålighet mot allt detta. Men självklart är det hela i förlängningen djupt bekymmersamt. Finns t ex inte markfukt från föregående säsong kan läget bli kritiskt.Hursomhelst, vad är det egentligen som pågår, rent klimatmässigt? Vad är mekanismerna bakom dessa abrupta fenomen som ställer till det på såväl makro som regional nivå?! För det hela ter sig som att ”någon” stänger av en kran, och helt plötsligt gäller ett helt annat klimatläge på våra breddgrader. En helt annan väderregim. ”Binär stegreglering” kallas det inom processtekniken. Hoppet från vinter till vår blir brutalt med tio-femton graders skillnad i dygnsmedeltemperatur inom loppet av några dygn och en ny betydligt varmare ”normalnivå” inträder. Som natur-, skogs- och stor vintervän är det en sorglig syn att se och uppleva. All planering försvåras. Enda trösten är att viss fauna som kämpar med snö och ev. skare får det lättare att hitta mat. Men å andra sidan får annan fauna som är mycket betydelsefull i näringsväven samtidigt sämre skydd och isolering, t ex sorkar, lämlar och djur i dvala.
Forskningen inom klimatområdet har nu emellertid börjat komma såpass långt att man på allvar med framgång kan modellera, visualisera och förklara för gemene man processerna mellan troposfären (där markytan har signifikant inflytande, fr.a. Grönland och Klippiga bergen, och ”vårt väder” inträffar) och stratosfären (där det är råder fritt spelrum för vindar, energiutbyten, olika vågrörelser et c).
Här är storyn bakom den senaste ”binära klimatregleringen”: Kring den 18 februari bröt det stora omfattande varmluftslågtrycket söder om Grönland igenom den Skandinaviska lågtrycksblockeringen (”rysskylan”) som i februari, även delar av januari, hade gett mycket fina och efterlängtat ljus friska vinterdagar. Orsaken till debaklet började i december med ett stort varmluftsgenombrott över norra Sibirien från troposfären upp i stratosfären som fick den arktiska normala virvelvinden, the polar vortex och arktiska ”fronten” att wobbla och så småningom försvagas, ”brytas ner”. Sydliga varmluftslågtryck som normalt inte ska nå nordliga breddgrader så här års kunde likt gigantiska kugghjul, enorma ”propellrar” börja röra sig norrut och i samspel med varandra pumpa varmluft långt norrut i Nordatlanten och norra Skandinavien, d.v.s Arktis. Tyvärr kära läsare, det har blivit varmare – Arktis värms betydligt snabbare än lägre latituder.
Windy (välj höjd 250 hPa för jetströmmar, medan Stratosfären och polar vortex finns höjder med lufttryck under cirka <50 hPa – se här: Earth)
Slutsats: Den här ”binära regleringen” eller extrema väderleksförändringar måste man ha stor beredskap för i allting! Inom miljöområdet ekologi, biologisk mångfald, skog och natur handlar det om att skapa resiliens. Att inte göra sig beroende av t.ex. monokulturer och att helt enkelt ”ha flera ben att stå på”! En markägare, industri eller region som gör sig beroende av intensiv skogsodling är illa ute – oavsett vad. Det kan snabbt bli ett ekonomiskt slukhål som är svårt att ta sig runt. Ser vi sådana tendenser i Sverige redan?
