Att reda sig ute i markerna är en kunskap, ett slags hantverk, en glädje och en stolthet – inte sällan i växande grad med tiden. Att klara av sitt uppehälle i vår natur och att därmed lyckas med något konkret, fundamentalt viktigt. Det ger en känsla av frihet och livslycka. Men hantverket som det hela kräver behöver underhållas och på traven underhålls en grundläggande insikt i hur komplex miljön och ekologin är. Åtminstone som naturvetare och som något slags ”miljökonsultföretag”.
Observationerna om tillstånden måste grunda sig på verkligheten i fält och över tid. För där ute finns så mycket att se och upptäcka, att mäta och bedöma och så vidare. Till exempel att jämföra med vind- och temperaturförhållanden (windy.com), förändringar i glaciärer. Med detta kommer en stor ödmjukhet inför hur utsatt livet är. Liksom hur det samtidigt spinner vidare, föråldras och förnyas. Rent pragmatisk så är det på samma sätt med utrustningen som brukas på turen, faktiskt…
Se även på stor-aspen här i bilden nedan. En kul jätte som lever och regerar, föråldras och förnyas, men inte att ta för allom evigt given:
Alla kan inte vara ”fjällrävar”! Men projektet Felles räv möjliggör att vi kan få se detta fina djur även i framtiden i Skandinavien. Just den här typen av tydliga symbolarter för biologisk mångfald ger stor glädje och lycka när man ser dem, men också konkret förståelse för påverkan och beroenden i naturen. Läs mer på fellesfjallrev så förstår du varför.
Längre perioders vistelse ute i markerna ger förhoppningsvis alltså ett större sammanhang och en djupare inblick i naturen… Det måste kännas meningsfullt och spännande att få vara där ute. Och med det drivet att vilja förändra och förbättra. Så ”vildmarken” behövs. Nu mer än någonsin!
